Okej idag vaknar jag upp och skäms över mig själv. Skulle alltså tränat med sara kl 9 i morse. Och ändå sitter jag här? 

Jag vaknade stängde av larmet och somnade sedan om.. Vaknade för en kvart sen ungefär i panik och undrar vad klockan är. Sara har skrivit och jag får panik. Skäms som fan över mig själv och känner mig så jävla besviken. Ingen big deal men känns så jävla jobbigt när jag tänker på det. Hon stod liksom och väntade på mig.. och här låg jag och sov hela tiden..

Jag MÅSTE iaf träna så detta sätter inte stop. Orkar dock inte åka in till stan så det får bli ett pass här hemma. Ut och springa arslet av mig ,verkligen, som straff ska jag plåga mig själv och springa mycket längre än vad jag egentligen orkar. Får se hur vi gör med styrkan, det känns ändå så himla oseriöst. Har inte kört styrka på typ så länge jag kan minnas. Blir bara massa kondition hela tiden.