Jag är verkligen en utemänniska. Vill vara ute hela tiden, närsomhelst. 

Jag kan inte ta det seriöst när någon är dödsallvarlig och säger ''cornelia''

Skulle klara mig ganska bra utan godis och liknande, men när det kommer till fika, där är jag svag. 

Jag är en bekräftelseperson. Söker bekräftelse hela tiden.

Har blivit åksjuk en gång i hela mitt liv, för ett år sen ungefär, och det varade i 20 sek ungefär. 

Började gråta i förrgår pga av att mina vänner skicka bilder på mig från midsommar. Blev så sjukt ledsen för hur jag såg ut på bilder. 

Jag älskar att skratta, det är ungefär så folk beskriver och känner igen mig. 

 

Jag skrattar mestadels av min vakna tid. Och något säger mig att folk stör sig som fan på det. 

Antingen så säger folk ''du skrattar hela tiden'', ''du skrattar åt allt man säger'' 

Och folk tror jag tar det som någonting bra. Vet själv hur jobbigt det är med folk som skrattar åt allt man säger. 

Men så har jag aldrig sett mig själv. Vet att jag har otroligt dålig humor och skrattar åt allt som ingen annan skrattar åt, haha men annars? 

Dock har många av mina vänner och folk runt omkring mig sagt att det inte alls är något elakt. 

Och att jag är en av dom härligaste personerna dom träffat, (pga av att jag alltid är glad) 

Och det finns inte en chans att man är på dåligt humör runt mig. 

 

Älskar er för det. Lyssnar mycket hellre på det och tar åt mig!